kontakt@1917.nu 0708-339090 Mellan 16:00 -21:00

Sjätte uppenbarelsen


Lördagen den 13 oktober 1917
– Upphör med att förolämpa Gud! –
Denna gång uppskattade man att över sjuttio tusen personer hade samlats i Cova da Iria när barnen kom för uppenbarelsen.
Guds Moder uppenbarade sig vid tolv tiden mitt på dagen.
I något som liknade ett moln.
Molnet omslöt även barnen och Lucia frågade som hon brukade vad Guds Moder önskade från dem.
 
  
 

”Jag önskar att ni bygger ett kapell här i mitt namn.
Jag är Vår Fru av Rosenkransen.
Fortsätt att be Rosenkransen varje dag.
Kriget kommer att ta slut och soldaterna ska snart återvända till sina hem.”
”Jag har så många saker att be Er:
Att ni botar några sjuka, omvändelse för syndare och andra saker…”
”Några ska jag bota, andra inte.
De måste omvända sig och förändra sina liv och be om förlåtelse för sina synder.
Förolämpa inte Herren mer, för Han är redan så förolämpad.”
När Guds Moder sagt detta lyftes hon upp i skyn, öppnade sina händer på samma sätt som hon hade gjort i maj, juni och juli.
Hon kastade strålar av ljus mot solen.
Folkmassan såg de svarta molnen som fanns på himmelen försvinna som om man drog undan gardiner.
Solen visade sig som en lysande platta med ett skarpt ljus som reflexer från ett knivblad, men ljuset bländade inte ögonen.
Enligt Franciscos och Jacintas far verkade det som om solen blinkade på olika sätt.
Solstrålar sken mot olika håll och färgade allt i olika färger, människor, träd, luften och marken.
Solen verkade sedan stanna upp och började sedan att röra sig tills den verkade dansa.
Till slut verkade det som om solen slungades mot människomassan.

Maria Carreira, en kvinna från Moita,
berättade att solen plötsligt verkade som ett enormt hjul av eld som slungades mot folket som skrek förfärat och i panik:
”Vi kommer att dö!” Andra bad Guds Moder att rädda dem och bad akter av ånger.
En kvinna började bekänna sina synder högt. Solen stannade upp till slut och alla kunde andas ut.
De hade överlevt och det mirakel som barnen hade förutsagt hade verkligen ägt rum.
Det verkar som om de närvarande hade sett olika saker hända.
Fenomenet med solen var något alla såg, men samtidigt fick många olika andra erfarenheter av samma händelse.
Många såg rosenblad falla, något som också hände under september månads uppenbarelse.
Några omslöts av ett mångfacetterat ljus i flera färger.
Mabel Norton från England, en anglikansk kvinna som arbetade i Portugal, var närvarande och intygade att hon sett solen snurra runt på himlen. Mängder av vittnesbörd om händelsen skrevs ner efter det inträffade och även tidningar skrev om miraklet.
Visionärerna såg något helt annat.
De fick flera oerhörda visioner som kunde beskrivas som de Glädjerika, Smärtfyllda och Ärorika hemligheterna i Rosenkransen.
Lucia berättade efteråt att ”Efter det att vår Fru försvunnit såg vi den Helige Josef med Jesusbarnet tillsammans med Vår Fru klädd i vitt och med en blå mantel. De befann sig jämte solen.
Helige Josef och Jesusbarnet syntes välsigna världen för de gjorde korstecknet med sina händer.
Efter att denna vision försvunnit såg jag Vår Herre tillsammans med Vår Fru, och det såg ut som hon visade sig som Smärtornas Moder.
Vår Herre tycktes välsigna världen på samma sätt som den Helige Josef hade gjort.
Även denna vision försvann och jag såg Vår Fru igen, men denna gång som Vår Fru av berget Karmel.”