Vår Fru hade ju sagt i budskapet den 13 juni 1917 att hon skulle ”komma tillbaka för att be om vigningen av Ryssland.”
Detta gjorde Guds Moder den 13 juni 1929 när hon uppenbarade sig för Lucia i Doroteasystrarnas kapell i Tuì.
Lucia skriver följande om denna händelse:
”Moder priorinnan och min biktfader hade gett mig tillåtelse att hålla en helig timma av tillbedjan på torsdagar kl. 23.00 till midnatt.
En natt, var jag ensam och bad på knä i kapellet.
Jag bad Ängelns bön (se uppenbarelserna 1916).
Jag kände mig trött och utmattad men jag fortsatte att be med armarna utsträckta. Sakramentslampan var det enda ljuset i kapellet.
Plötsligt var hela kapellet upplyst av ett övernaturligt ljus, ett ljus i korsform visade sig och upplyste altarets hörn.
I ett tydligt ljus syntes ansiktet, armarna och axlarna av en person på övre delen av korset.
På bröstet fanns en duva av ljus och på korset fanns en annan person fastspikad.
Precis under midjan fanns det en kalk som svävade och över kalken syntes en hostia från vilken det föll några droppar Blod.
Från den korsfästes ansikte och från sidosåret föll också några droppar Blod genom hostian ner i kalken.
Under den högra korsarmen stod Vår Fru av Fatima med sitt Obefläckade Hjärta i vänstra handen.
Hennes Hjärta var genomborrat av ett svärd och omringat med rosor i törnen.
Flammor steg upp från Hjärtat.
Under vänstra korsarmen syntes stora bokstäver.
Dessa tycktes vara gjorda av kristallklart vatten som flödade mot altaret och formade orden: ’Barmhärtighet och kärlek’.
Jag fick då mer kunskap om den Allraheligaste Treenighetens mysterium.
Detta är en hemlighet som jag inte får föra vidare.
Vår Fru sa då till mig: ’Nu är det tid för påven att inbjuda alla biskopar i hela världen för att med honom viga Ryssland till mitt Obefläckade Hjärta.
Gud har lovat att rädda Ryssland om detta blir gjort.
Så många själar fördöms av Guds Rättvisa på grund av synder som begås mot mig.
Därför ber jag om gottgörelse.
Offra dig för att be enligt denna intention!”